Tur och Retur

till Ystad och gamla mamma!Hann ha två lediga dagar med Mannen, arbeta två dagar. Jag ringde inte Mamma efter det jag kom hem förrän igår eftersom hon var så pigg och alert när vi for på juldagen!Ringde först igår för att höra hur det var och påminna om att det snart var nyårsafton och hon skulle åka på sin mycket efterlängtade årliga nyårsfest hos tant Elly! Finkläder, underkläder, smycken väska allt hade jag lagt fram i en stol, hemtjänsten hade lovat att rulla upp hennes hår på förmiddagen hjälpa henne på med kläde,r smycken och läppstift samt ner till färdtjänstbilen vid 18-tiden och ta emot henne 00.30 när hon kom hem och se till att hon kom i säng! Oj oj oj vad gamla mamma har längtat efter detta!

Njae, svarar hon när jag nämner Nyårsafton, jag kan nog inte åka! "Jaså varför inte det???" Jo jag ramlade igår kväll! Herrejösses tänker jag, hur och vad har hänt??????

Mamma berättade att hon skulle gå från köket till sovrummet ca 40 steg med rollatorn men när hon gått en tredjedel behövde hon sätta sig i en stol som finns där men hann aldrig så långt utan föll! Som tur var slog hon inte huvudet i stengolvet! Hon larmade och ganska snabbt kom en ung man från hemtjänsten och hblean v snabbt varse att även om hon är gammal och dålig så kan hon när det gäller vara skarp. "Kommer du ensam? Hur kan du bara komma ensam ni begriper ni väl att om jag larmar så har jag ramlat och då behöver ni vara två!" Varpå den unge mannen går ut i hallen och ringer efter en till, samt väntar på denne. När den andra personen kom går de in till Mamma och fick ännu mer ovett! Där ligger hon på golvet och försöker hålla sitt huvud uppe med hjälp av händerna och deklarerar tydligt" det ska du lära dig unge man: att innan du gör någonting annat så ser du efter hur patienten mår!!! Se till att patienten ligger så bekvämt som möjligt! Jag behöver en kudde!!"

Natten tillbringade hon hemma, nattsköterskan kom flera gånger och på morgonen beställde dagsköterskan tid på röntgen för att se om det fanns någon fraktur i bäckenet eller lårbenet.

Jösses! mamma men om du inte har mer ont än vad du har nu och låter så pigg och bestämd så är det säkert inga problem med att åka till tant Elly!" Nej det kan jag säkert göra ,svarade mamma, och så kan jag ju vila mig i Ellys säng ibland! Och det lät ju bra!

Mannen och jag anträdde vår bilresa till Töreboda och ett 60-årskalas. Vi hade knappt lämnat Göteborg så ringer syster Eva och berättar att hon beställt ambulans till Majken för det gick inte att utesluta ett lårbensbrott! Nähä vad göra? Jo fortsätta till kalaset och ringa till akutmottagningen efter hand! lårbensbrott...hur många timmar har det gått??? operation? sträck? konvalecens... gångträning....detta kommer att bli slutet!

Ringer akuten "Jaa houn komm in för förtio minoter sen och medicindoktorn och ortopeiden haur vaurit hos hinne men vi haur så mucket haur ikväll sau de tarr litta tid innan rontgen är klaur, kan du ringa om en timma? (hon skulle bara veta hur jag och bitr områdeschefen slitit i två dagar för att kunna öppna fler vårdplatser på mitt sjukhus då patienterna låg i "travar" på akuten, där var väntetiden inte en timme utan någonting i stil med 7-9 timmar)

Ringer från kalaset för att höra hur det går och blir glad och nöjd när jag får besked om att det finns inga frakturer! MEN gamla mamma ligger på hjärtintensiven! Hon har en puls på 20 dvs hennes hjärta slår var tredje sekund istället för var sekund eller i hennes ålder var 0,45 sekund! Kan man leva med en sån puls? Tveksamt! Men gamla Mamma kan!

Dropp med hjärtmedicin, uppkopplad på telemetri övervakad,inte helt kontaktbar och definitivt inte klar! Under natten förbättras rytmen med hjälp av dropp pulsen går upp till 56 - 60 slag per minut och man försöker koppla bort droppet men det går inte.

Mannen och jag som har varit på ett fantastiskt 60-årskalas åker tillbaka till Göteborg, jag packar och tar min bil ner till Ystad för att var nära den sista nyårsafton om hon ens lever över den! Mannen stannar kvar hemma och kokar hummer som vi skulle ha med på vår traditionella nyårsfest hos goda vänner i Skärgården ,vilken han kommer att var på. Det finns ju ingen anledning att följa med till Ystad, sitta i mammas lägenhet medan jag är på sjukhuset dessutom så känns det, säkert väldigt egoistisk av mig, att det här är min och mammas stund!

Nå så kom jag ner till Ystad, jättetrött, anspänning, åker direkt till sjukhuset och hjärtintensiven.

Frågar efter var min mamma ligger och går in. Hon sover, sover oroligt, jag ser att hon drömmer, hon har en mycket grå ansiktsfärg och har sen jag åkte på juldagen åldrats (visserligen är hon 84 men hon har tills nu haft en slät hy, nu är hon rynkig, ser nästan ut som ett russin" )

Hon vaknar av att hon känner att någon står och ser på henne, när hon fokuserat blicken så spricker ansiktet upp i ett stort leende, nej det är för tunt, är mer än ett leende, lycka kärlek oändlig kärlek bara strålar ut från hela henne! Åhhh min älskade Pia är du här!!!!!!!!!!! Hon kramar, klappar och håller i mig! Mina tårar bara rinner, har jag gjort mig förtjänt av denna kravlösa kärlek? Jag som så många gånger varit arg, elak, riktigt elak, "förbannad", talat illa om, inte förstått min mamma! Hon släpper inte min hand. Ögonen lyser, hon skrattar och ber mig hjälpa henne att sätta sig upp på sängkanten och dt är inte lätt hon har ju smällt i svanskotan rejält!

Gamla mamma har mer liv än katten, för katten har bara nio liv, gamla mamma har så många liv hon önskar, hon och det har hon ju tidigare sagt, bestämmer själv när hon ska dö + 10 minuter! se tidigare blogg

Hon sitter på sängkanten dinglar med benen, ringer och skojar och skrattar med barnbarnen (som tror att mormor är halvvägs över till andra sidan) och önskar dem god fortsättning och Gott nytt År, ringer till tant Elly och beklagar verkligen beklagar att hon inte kan komma på Nyårsfesten!

Gamla mamma ska få en pacemaker på måndag och det är hon så jätteglad för eftersom:

"Åh så skönt nu behöver jag inte få hjärtstillestånd! Det är så otäckt, Pian, när hjärtat stannar då tar jag ett djupt andetag och väntar och rätt som det är hoppar hjärtat igång igen!"

Herregud! Hur länge har det varit så här?????Har ingen lyssnat? Jag har det inte! När hon suttit på sängkanten och sagt jag måste sitta en stund för jag blir så snurrig när jag reser mig så har jag inte tänkt längre, inte hemtjänst eller distriktsköterskor heller!

USCH vilka samvetskval jag får! Nu är jag här i retur iallafall och imorgon, nyårsafton, ska gamla mamma och jag skåla i Pommac äta en löjromstoast vid 19-tiden sen går jag förbi kyrkogården, tänder ett ljus för gamla pappa innan jag lägger mig och läser en bok, känner doften av mammas och pappas hem, förnimmer ljud, närvaro och trygghet, ringer mannen i mitt liv , talar om att jag älskar honom och önskar oss bägge och alla våra nära och kära ett gott nytt år!och önskar

Det är mörkt nu!

klockan är 08.10 och när jag tittar ut genom mitt kontorsfönster är det kolsvart utanför, endast gatubelysningen orkar tränga genom mörkret! I förrgår kändes det som kvällen var kommen och klockan var bortåt 21.00 fast den bara var 16.30. Hur kan det ena dagen var ljust och trivsamt trots vintermörkret och nästa dag svart som natten dygnet runt? Upplevelsen finns ju hos betraktaren sägs det och det är klart den vita snön gör ju att allt blir ljusare eller kontrasterna gör att man kan urskilja tydligare. Men mörkret är inte enbart av "ondo"
Mörkret utanför mitt fönster utgör en avskärmning och tystnaden på arbetet då de flesta kollegerna är lediga lägger ett lugn och stillhet i arbetsmiljön. Till detta kommer några dagars ledighet med andra aktiviteter som tvingat arbetsprestationsloben i hjärnan att förtränga alla "måsten", "skulle/borde varit klart igår" på arbetet.
Känns bra att arbeta utan stressfaktorer som ex telefoner som ringer, folk som står i dörren ch pockar på uppmärksamhet, inbokade möten och vänliga kolleger som "bara" kommer in för att småprata en stund och vara sociala (när man egentligen inte har tid!)

Snart är det nytt år och jag reflekterar över varför jag tycker det är gott och lugnt på jobbet och varför jag får så mycket gjort på så kort tid nu!
Därför får mitt nyårslöfte till mig själv bli:

"You have all time there is", som min gamle psykologilärare alltid sa, dvs det jag inte hinner idag hinner jag imorgon, inte sitta över på kvällarna för att bli klar med något som kan vänta till nästa dag! Världen går inte under men tiden jag har för mig själv, att vara med Mannen, spela golf, gå på stan, bio, teater eller bara vara den kan inte vänta till en annan dag! För den dan kanske aldrig kommer!
Telefonerna, jag ska bli bättre på att både koppla bort dem någon timme varje dag, stänga av arbetsmobilen när jag går hem och är ledig och att också tala in meddelande till den som ringer när jag är åter.
Jag ska bli tydlig med att tala om när jag inte har tid att småprata och vara social för att "slippa sitta på nålar".
Lära mig delegera och informera människor som vill ha hjälp med att utföra saker och ting hur de själva kan göra det istället för att ta över.
Lära mig säga nej och begränsa mina arbetsuppgifter!

Man kan ju alltid försöka.......

Landet Narnia

Hemresan från Ystad gick i regn och rusk, det var mörkt blåsigt och regnade oavbrutet hela vägen från Ystad till Mölndal. Relativt mycket trafik och bilister som inte var vana att köra i mörker och regn utan mer som söndagsåkare. Resan gick ändå relativt fort upplevelsemässigt ,eftersom dottern var med och vi småpratade hela vägen hem.Vid gränsen mellan Mölndal och Västra Frölunda ändrades vädret som genom ett trollslag, helt plötsigt sjönk temperaturen och det började snöa stora lappvantar tätt ,tätt, tätt, jag såg knappt vägen framför mig och vägbanan blev helt igensnöad och hal! Vår gata går i en halvcirkel med uppförsbacke ifrån bägge ändar och det var tack vare dubbdäck och antispinn jag lyckades ta mig upp!
Väl hemma och inne la sig friden och lugnet efter den tuffa resan då alla sinnen hade varit påslagna.
Mannen väntade och hade tänt upp alla julstjärnor och levande ljus. I köksfönstret brann värmeljus i röda glasljusstakar och utanför föll snön och lade sig som bomullstäcken på träd buskar och grenar. Hela trädgården såg ut som landet Narnia i Vinterskrud!
Samma underbara syn mötte mig imorse när jag tittade ut men väl ute så visade det sig att det var blötsnö och moddigt. Lite tungt att skotta men ändå, så fint det blir med den vita snön, allt känns så mycket ljusare och lättare !
Idag har också Afrikaresan kommit lite närmre, vi har varit och inhandlat både kikare och stavlampor (små) och jag har sökt på nätet efter bilder på tåget African Ironsnake som ska transportera oss till Mombasa efter safarin. Påminde lite om tåget vi åkte med till bron över floden Kuwai för två år sedan. Ska bli så spännande!

Värme, gemenskap och en spark i magen

Mor, dotter och dottedotter, tre generationer kvinnor. Julljus, julmat lite förenklat över tid men ändå samma mat, sånger/snapsvisor,samma igenkännande och trygghet gemenskap värme och trygghet.

När skinkan är äten och sillen är nersvald, "hej tomtegubbar slå i glasen" sjungen och allt är undanplockat. Magen är mätt och kropp och själ mår gott. Julminnen år från år fått oss att skratta och minnas, mormor berättar om sin barndoms jular som för henne nu står så mycket tydligare är det dags för den sedvanliga mandelmusslan med grädde och hallonsylt, kaffe och julklappsutdelning, då kommer sparken!

Det ringer på dörren, alla stannar upp och undrar ! Innan jag hinner till ytterdörren öppnas den med nyckel och in kommer en kvinna från hemtjänsten. Hon hade inte blivit informerad om att gamla mamma hade dotter och dotterdotter på besök. Vi tittade en kort stund på varandra, hon såg trött och liten sorgesen ut bad om ursäkt och önskade God Jul. Jag gjorde det samma stängde dörren och jag slogs av insikten, och sorgen spred sig som en smärta i magen.

Hur många gamla ensamma människor sitter i sina lägenheter på julafton och väntar på att hemtjänsten kommer in fem minuter, för att värma lite mat förhoppningsvis någonting som liknar julmat, som sitter och väntar och längtar efter dessa korta stunder av mänsklig kontakt både varje dag och framförallt sådana här dagar.....

Tacksam i hjärtat och med ett stråk av ångest, tacksam för att vi har möjlighet att få vara tillsammans, mor, dotter och dotterdotter, ångest i hjärtat med tanke på gamla och ensamma människor som sitter och väntar och längtar.......för att inte tala om alla hemlösa........

Julen är här

och gamla mamma njuter! Jul och julgran och tomtar och girlanger och julbockar och juldukar och jullampskärmar och tomtebloss och kransar och allt som har med julen att göra är det bästa gamla mamma vet! Jag kommer ihåg ett år när vi hade julgraqnen kvar till i slutet av februari men då fick pappa nog och slängde ut den!Den barrade visserligen inte så mycket troligtvis beroende på bra kvalitet men även på att mamma vatnde den varje dag med lite sockerdricka och växtnäring i vattnet.
För första gången har gamla mamma inte kunnat julpynta själv och Gud må förlåta men jag har inte tagit fram allt julpynt det finns en ehl del kvae i källaren och jag har inte heller tagit fram alla 398 tomtar, jag vet ju vem som ska bära ner allt sen. Inga girlanger och inget byte av lampskärmar men annars är det mesta med!Julgranen brukar barn och barnbarn klä men iår satte jag gamla mamma i rullstolen, plockade ihop den konstgjorda granen (inköptes ifjol) och satte julgranskulor i knät på gamla mamma så hon fick börja klä! Vilken glädje! hon klädde och klädde tittade och kände på alla julgransprydnader och kom ihåg när de var inköpta och vilka minnen som förknippades med just den julen!Flera gånger frågade jag om hon ville gå och vila men nix! När granen var klar var det dags för stora tomtebordet, bara att rulla fram rullstolen till bordet och ställa fram en av alla tomtelådor! Timme ut och timme in!Så småningom var det dags för middag, stekt fläsk, potatis och löksås och den aptiten var det inget fel på! Nu är du väl trött iallafall, ska du inte vila en stund innan jag kör till Malmö och hämtar dotterdottern? Va? nehej du nu ska jag lägga patiens, vill du vara snäll och sätta på datorn! (det är över ett år sen hon satt vid datorn !) Men sagt och gjort in till datorn rullade hon snabbt och där satt hon till det var dags för mig att åka. Tänkte att hon nog sov när vi kom från Malmö vid 22-tiden men icke sa nicke hon satt och väntade dels på dotterdottern och dels på att jag skulle griljera skinkan så vi kunde få oss en skinksmörgås när vi var samlade! Vilken energi och glädje julen väcker hos gamla mamma hon verkligen lever upp bland sina tomtar!

Det är f-nimej inte klokt!!!!

Gick imorse igenom en hög med post, gott och blandat kan man säga, hos gamla mamma!Sorterade bort reklam, frivilliga inbetalningskort till olika föreningar, munmålare, hjärtföreningar, lungsjuka you name it och hittade ett inbetalningskort till SVEA Kredit, en påminnelse om ev indrivning!!!!! Företaget som stod bakom var, atlas nutrition.......Jag ringde naturligtvis upp kundtjänst och frågade vad detta var och fick till svar att Majken tackat ja per telefon till olika produkter men varken hämtat ut eller betalat!!!!Vad jag sa i telefonen till denne kundtjänsteman ska jag inte upprepa men det slutade med att han annulerade allt ihop och satte mammas telefonnummer på spärrlista! (Jag slutade med att tacka för hjälpen och be om ursäkt för mitt arga sätt eftersom han visserligen är en del av företaget men ändock är människa)
Hur kan telefonförsäljning tillåtas????? Mamma vet ju inte om det är söndag eller måndag, vilket år det är. Dessutom är hon gravt hörselskadad och svara ofta goddag yxskaft när hörapparaterna inte är i,goddag yxskaft blir oftast Jajaja! Vilket för telefonförsäljarna naturligtvis blir ett godkännande av köp!
Tidigare när gamla mamma var rörlig och skötte sin ekonomi själv men inte var helt klar så hade jag ett elände med alla postkodmiljonlotter hon tackade ja till, förband sig att köpa via autogiro! Det kom ju som hon upplevde det personliga brev till henne som talade om att snart kom Postkodlotterit till Ystad och henne! "Hej Majken!" "Du är väl med och delar på alla våra miljoner....." För att säga upp abbonemanget så måste köparen göra en skriftlig uppsägning (och hur lätt är det då för sådana som är som mamma?)och det tar några månader innan allt är klart! Hur många människor, gamla eller mindre bemedlade sitter med ett stort antal lotter för att de lockas på detta omoraliska sätt? De ser ju inte ens pengarna de betalar, de dras direkt från deras konton, många sköna kronor från en redan tidigare låg pension eller lön! Omoral i allra högsta grad som är sanktionerad av oss samhällsmedborgare, av Staten, olika stora idella!Organisationer, idrottsförbund mm mm! Jag har inte ord för vad jag tycker och känner!!!!! Puhhhhh luften gick ur mig!

Hej mitt vinterland

En riktig Norrlandsstad i december! Fel fel fel, det är Ystad den 19 december kl 21.00 och jag har precis skottat klart! Vadå skottat klart? Mammas parkeringsplats var fylld med 40cm snö! och det var ju det jag riktigt längtan efter hela bilresan från Göteborg till Ystad, att få börja med att skotta! Nej definitivt inte men det var bara att hälsa på mamma bära upp packning spotta i nävarna och sätta fart. Nåja så illa var det inte, jag gillar snö och den kyla som blir när det blir lägre än 5 minusgrader, jag gillar doften av snö och den gnistrande vita snön som reflekterar stjärnhimmeln, jag gillar också att skotta snö (eller gräva i trädgårdslandet) men det var ingen bra timing tyckte jag först! När jag sen var färdigskottad och svettig så upplevde jag att bilresans anspänning bara runnit av!
Startade från Göteborg vid halvfyratiden på eftermiddagen och hade kommit bara en liten bit när min underbara kusin ringer och frågar var är du? Jag är på väg till mamma! Men jösses har du inte sett att det är snökaos i Skåne ska du verkligen ge dig iväg? Du kan väl åtminstone ringa mosters granne och höra hur det ser ut? Herregud tänkte jag det har jag missat helt och det var ju en bra ide´ så sagt och gjort! Njae i stan kan man välan köra och di stora vägarna är väl åsså körbara men vi haur ju bändvagnar och vägskrapor ute förståss och paå Osterleen ja harr utanfoår kommar man icke fram! Hmmmm nåja jag fortsatte tänkte att i värsta fall får jag väl in på hotell på vägen och bra vinterdäck, antispinn och 8-årig erfarenhet av att bo i Norrbotten och så gamla mamma som har väntat och väntat och väntat!
Mycket trafik och i höjd med Varberg började det bli snön komma och det kom kraftiga vindbyar så småningom låg det snö i strängar på vägen men jösses så dåligt folk kör och vilka trafikrisker som uppstår!Det var en av mina snabbaste resor ner till Malmö vilket berodde på att folk körde endast i den högra körfältet och höll i snitt 70 km/tim på 120-väg samt att det var mellan 25 och 40 bilar som körde i detta tempo mycket nära varann i rad. Detta upprepades hela resan ner till Malmö vilket för min del innebar att vänstr körfältet var helt fritt och jag kunde hålla tempo!Väl framme i Malmö blev vägarna sämre, mer snö, mycket lite sandat och snödrev på vägen men det var ju bara fem mil kvar och jag kunde fortfarande hålla hastigheten till Svedala, där tog det stopp. Vägen var avstängd av polis och vi dirigerades om! Och nu började mitt trafikkaos!!!!
Ursäkta konstpeln hur kör jag nu för att komma till Ystad? Jo ta till höger allra först i rondellen där så kommer du in på väg 108 mot Sturup och sen är det skyltat! Tack tack! Jag kör till rondellen och tar till höger, bilarna före och efter kör rakt fram ,de dårarna, tänker jag! Tycker det verkar konstigt men fortsätter köra till jag befinner mig i MALMÖ! Alltså fel väg, vänder vid Jägersro och kör tillbaka till Svedala vevar ner rutan och säger till samma konstapel Hej nu är jag tillbaka hur var det nu jag skulle köra för att inte komma till Malmö? Jösses, du skulle ju inte ta av till höger på avfarten till Malmö utan utan nästa höger och så fortsätter du 108 mot Sturup det är skyltat till Ystad hela vägen! Jaha tack då, jag gör väl ett försök till svarar jag och gasar på! Väg 108, bilar föe och efter, de två bilarna före svänger av när skylten Sturup kommer och jag forstätter för att av vid skylt som visar mot Ystad. Jag kör och kör och passerar Staffanstorp men det verkade konstig....nästa Lund och det är åt fel håll! Vänder ocoh kör tillbaks och när jag kommer till avtaget mot Sturup tar jag av på vinst och förlust.Småvägar, vinterlandskap, gårdar som vilar inbäddade som i bomull, träden är tunga av den vita snön, stjärnklar himmel det är så vackert att jag bara vill gråta, så vackert fridfullt så det nästan gör ont! Vägarna som är skrapade, snöskorpan som blivit hård och tillplattat av vägplogen men där ingen sand eller saltbil varit, en vit vinterväg precis som i Norrland! Rent och härligt och på en mycket kort stund kom körtekniken från vintervägar tillbaka i händer, fötter och huvud! Så småningom ledde mig vägen tillbaka på den större Ystadvägen, som under en sträcka var avstängd i bägge riktningarna pga bilolycka.
Väl inne i Ystad så var det nästan som i Göteborg under snöovädret 95 tyst stilla oplogade smågator snö, snö, snö, effektfullt med all julbelysning. Kändes för ett kort tag som att vara tillbaka i Boden.Fysisk aktivitet (snöskottning) och den stillhet som råder när naturen är inbäddad i "bomull" ger nog lisa åt en trött själ och framförallt julstämning